Tänk att såhär när man väntat på sol och värme i vad som tycks vara en evighet så kan man inte annat göra än att till och med älska varenda liten maskros. De är ju som små extra solar som sprider värme och skänker ett leende till läpparna.

 

Känslan lite längre fram åt sommaren när de invaderat stora delar av gräsmatta och grönsaksland är väl kanske inte riktigt den samma, men det behöver vi ju inte tänka på just nu, eller hur?! Nu bara njuter vi och är glada över allt det gröna som äntligen spricker ut och tittar fram efter en synnerligen lång och ihärdig vinter.

 

/Evelina